Tänkte att det är dags att ge er en uppdatering.
En ganska tråkig uppdatering...
När jag fick reda på att Abbie hade Ataxi så trodde jag att det skulle gå långsamt.
Det märktes ju inte jättemycket i början egentligen, lite "klantig" o svårt för att gör dom där snabba smidiga rörelserna.
Men det har visat sig att det faktiskt gått väldigt fort ändå trots allt.
Det var ganska precis ett år sen jag fick reda på det, och trodde då att hon iaf kunde få bli 7 år innan det var dags att somna in (2år till alltså) Men med facit i hand nu så kommer hon som högst få uppleva sin 6'e födelsedag (1 Juni 2013) O dit är det ca ett halvår kvar till.
Just nu kan man säga att det hon klarar av felfritt är att promenera och sova på soffan/sängen.
Allt annat hon tar sig för funkar inte.
När hon springer sina "damp"varv så skuttar hon planlöst åt nåt håll utan att ens tänka på att hon flyger in i ett träd, ner i ett dike o.s.v.
Hon kan inte hoppa in i bilen själv.
Hon kan inte gå ner för trappan själv (slänger sig ner o tappar oftast fotfästet), gå upp för trappan går oftast bra men ibland tappar hon balansen bakåt.
Hon kan leka korta stunder med en annan hund, men det slutar oftast med att hon ramlar o rullar runt.
Hennes ögon skakar så fort hon "tar i" (Nustagmus rörelser) exempelvis när hon springer o tar i med hela kroppen, eller leker lite hårdare med en annan hund. Då tappar hon oxå balansen så klart, o man får stanna upp henne några sekunder tills hon återfått balansen innan hon han gå igen.
Hon kan inte ställa sig på bakbenen, då faller hon bakåt eller åt sidan.
När hon äter o matskålen står på golvet så kan hon falla framåt, bakbenen liksom lyfter sig.
Imorrse upptäckte jag att hon låg bredvid mig i sängen o ryckte. Sådär som dom kan göra när hundarna sover o drömmer. Men när jag tittade på henne var hon vaken. Så jag antar att nån nerv spökade i rörelsesystemet vilket gjorde att hon ryckte i vänster bak o framben. Kändes jätteläskigt, trodde hon o låg o krampade först. Men hon var avslappnad i resten av kroppen, o det var inte hicka heller för jag kände ingenting i magen eller bröstkorg. Bara i musklerna.
Det som känns skönast är ändå att Abbie själv inte alls verkar bry sig om denna sjukdom. Hon kör på som vanligt.
Det är värre för en själv. Jag drömmer mardrömmar nästan varje natt om att nåt hemskt händer henne. Att hon blir kidnappad utanför affären, eller sparkad på, eller att nån skulle slänga henne i kanalen... helt hemskt o man vaknar med världens sämsta samvete även fast inget av det har hänt.
Jag har flera flera gånger gått igenom i mitt huvud exakt hur det kommer gå till när hon somnar in. Vissa gånger känner jag att jag inte kommer palla att se henne somna in, hålla om henne, att jag vill att nån annan åker till veterinären med henne... men jag måste ju ändå nångång säga hej då iaf.
Men det är just det, men vill inte säga hej då.
Jag har börjat titta på vad det nya tillskottet skulle kunna bli, efter Abbie.
Kommer absolut inte klara att vara utan hund. Även om Jonnys hund finns, så är det inte min hund. Jag måste ha en egen.
Jag vill så mycket med mitt hundägande. Jag vill ha utmaningar, träna o tävla. Det är svårt med någon annans hund.
De som inte själva har hund förstår inte.
Det lutar mer åt att det kommer bli en Staffe nästa gång. Jag vill ha nåt mindre. O jag älskar utseendet på show staffen. Däremot har jag inte ekonomin på min sida, så vi får väl se när man lyckas spara undan till en ny hund.
Detta har jag o Abbie åstadkommit under åren:
Weightpull - Inte vår 'starkaste' sport. Mycket tack vare att jag själv inte är konsekvent nog med stryketräningen! På slutet av vår tävlingssäsong så hade hon ett jädra driv, men styrkan gjorde att det tog stopp.
Vårt bästa resultat blev år 2010 på Euro grand prix - Tyngsta drag 879kg, vilket resulterade i 33ggr sin egen vikt (p4p)
Lydnadsklass 1 - Jättesvårt att börja tävla på ett helt strikt sätt, när man tidigare alltid lekt o flamsat runt. Vi gjorde bäst ifrån oss på vår första tävling. 147p (160 för att bli "godkänd") Vi avverkade även några klubbmästerskap där vi iaf 2 gånger fick poäng över 160!
Rallylydnad - Denna sport upptäckte vi ganska sent. Men det är verkligen nåt för Abbie! "lättare lydnad" säger en del, men jag vill påstå att det är helt en sport för sig som inte alls ska jämföras med Lydnadsklass. Här lyckades vi ta titeln RLN (Rallylydnadsdiplom nybörjare) på våra 3 första tävlingar. 83p, 83p samt 77p (70p krävs för att bli godkänd, 3 godkända tävlingar o du blir uppflyttad till nästa klass) Vi lyckades även bli godkända i Fortsättningklass med 83p.
Vi har även provat på viltspår, personspår och agility men inte tävlat i dessa grenar.
Ni kan ju bara tänka er va min nästa hund kommer få jobba o prova på!
Nåt som jag vill tävla i är agility, och vill även prova på Fly ball.
