Det bästa med en hund som "tål lite mer" är att ingenting bekommer dom.
Abbie är glad VARJE dag. Och det är beundransvärt tycker jag.
Nästa söndag ska vi kickstarta detta tävlingsår med Rallylydnads tävling i Boxholm.
Körde ett pass i söndags och ett pass idag och det gick jätte bra. Körde med 10 skyltar ungefär. Visst, vi är inte helt klara 10'or, men jag ställer inte dom kraven ännu heller. Vi utför skyltarna, säkert med nån liten 1'a som avdrag för snett läggande, segt läggande, säkert nåt litet förarfel på mig o.s.v Men det är DÄR vi är, och som sagt jag har inga andra krav på oss som ekipage.
Jag tycker gott att vi borde klara att bli godkända iaf.
Det vore rätt skönt för då ligger jag o Therese på samma läge, hon ligger en tävling före mig nämligen.
Innan träningen idag så fick Abbie o Rocco springa av sig lite, o abbie dundrar ju på som alltid i 100 knyck. Ramlar lite, upp o hoppa igen o.s.v. Däremot blev jag lite förvånad när hon köttade på rakt emot mig och bilen... PANG sa det så smällde hon rätt in i bilen eftersom hon inte hann o stanna. Men hon skaka lite på huvvet, sen var det full fart igen. Givetvis håller jag den koll jag kan på henne, men jag kan inte bädda in hela världen i bomull för att hon har dåligt balanssinne. O sen tror jag inte den smällen hade med ataxin o göra.. *host* Abbie var ju inte den smartaste hunden i lådan, men hon är jävlar i mig den roligaste och personligaste hunden jag nånsin träffat!
Har även dragit igång med lite dragträning igen. Känns kul! Nu är det dock isgata ute så det blir ju inte mycket motstånd på kedjan. Men vi knatar på med 8kg till en början iaf. Hon är ju inte i tävlingsform direkt, så vi "börjar om från början" kan man säga. Ska hälsa på Norrköpingsborna i SWBA nån dag oxå! Dom gillar vi!
Ibland snubblar hon lite på väg ner från trappan i trapphuset, men med koppel på så styr hon oftast upp det. På väg upp i trappor är det ingen fara.
Hoppa in i bil går sådär, får oftast hjälpa till o putta in henne nu, men hoppar gör hon iaf. Idag hoppade hon jämnfota rakt upp! Det funkade ju sådär ;)
När vi kampar med leksaker så tappar hon balansen. Inte ibland, utan
nu gör hon det jämt. När hon ska hoppa efter leksaker så druttar hon på
rumpan så det undviker vi.
Men hon liksom störs inte av det. Hon är glad ändå. Och jag är så glad för det.
Mitt hjärta!
Abbie samma dag som hon kom hem till mig. Sötfis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar