Kylan närmar sig...

Tävlingen i söndags gick sådär. Det var väldigt kallt ute o det låg fortfarande frost på marken när vi åkte till klubben. Abbie hatar o lägga magen på kall mark :/
Blev inga toppenpoäng över huvudtaget. Men däremot fick vi fina poäng på vissa moment som jag inte ALLS hade trott.
Så man kan säga att den här gången gick alla moment tvärtom. Dom som brukar gå bra, gick inte alls, o dom som brukar gå sämre gick jättebra!
Hade med mig tuggpinne i fickan som hon blev väldans sugen på, men trots det så fanns det roligare saker o se på planen...
Ska slänga upp filmen på hela tävlingen sen. Men det tar sån tid, så orkar inte det just nu.
Såhär blev iaf poängsättnignen:


Platsen - Kylan gjorde att hon la sig halvt, sen satte hon sig...2 hundar bort reser sig en hund o går iväg. Tror att Abbie blev lite inspirerad o ställde sig då o sniffade på en gräsfläck, sen sätter hon sig ner igen. KNÄPPO! Är det NÅT moment hon brukar få 10 på så är det platsen. Oh well..

Tandvisningen - Trodde inte på en 10a där eftersom hon gärna gojsar med domarens händer när dom ska in i munnen på henne. Men hepp! Det gick ju bra!

Linförigheten - Vårat svåraste moment. Har jättesvårt att få Abbie intresserad av mig under så lång tid. O den här dagen var hon inte alls intresserad av o titta på mig. Men hon hänger med ganska så fint iaf. Bättre än 7 har vi nog inte fått nångång...?

Läggande - Blev ett sättande. Kallt! sa jag.

Inkallning - Fina fina grisen sprang i rask takt, men sätter sig lite lite snett på slutet. Himla nöjd!

Ställande - Abbie tyckte tydligen att det var väldigt bekvämt o sitta på kyld mark. Så även här så sätter hon sig, efter att hon faktiskt stod i några sekunder.

Apporteringen - PUCKO NICA fick välja apportbock. O dum som jag är tog jag den lilla! Hallå?! Klart jag skulle tagit den stora istället så hade hon förmodligen inte tuggat lika mycket. Men just där o då tänkte jag väl att om den var för stor så skulle hon spotta ut den... hmm. My bad.

Hopp över hinder - Här har hon på tävling de senaste gångerna hoppat (ibland slagit i), sniffat på nån fläck, sen sätta sig sned fot. Den här gången så hoppade hon högt som en gasell, o satte sig fint vid min sida, ok lite snett, men fint! JÄTTE nöjd!

Så det är helt enkelt ingen idé att anmäla sig till tävlingen i December, för då är det ju ännu kallare! Inget för en barmagad Amstaff inte! (Cred till er som klarar det!)

Däremot har vi anmält oss till MH i november!
Hade ju planer på att göra det när hon var runt 2 år. Men det blev inställt den gången, o sen dess har vi inte tänkt på det. Men en kompis sa att man kan ju faktiskt göra det bara för skoj skull! Visst har hon redan en himla massa erfarenheter av ljud o.s.v, men som sagt för skoj skull så kan det vara intressant o se hur hon reagerar på det olika momenten. Speciellt spökena... DOM ska bli mest spännande! :) Kommer hon gömma sig bakom mig? Stå i sträckt koppel med ragg o morra? I have no idea. Vi har aldrig ställts inför nåt sånt innan. Så det ska bli kul!

Nu blir det lite tassvård. Smorde in med babyolja härom dagen o jisses å lena o fina dom blev. Annars brukar jag smörja med Helosan eller "tass-kära" - men den luktar så illa :S
Beställde även hem laxolja och några alger som ska va nåt så alldeles bra för hud o päls.
Till vintern så fick ju Abbie furunklar förra året, tänkte jag skulle försöka råda bot på det i år.
Testa har ju ingen dött av!
Återkommer med resultat.

Tävlingsdags!

På söndag kör vi årets sista (eller..?) Lydandstävling.
Dags o nöta igenom LK1 igen. Den här gången hoppas hoppas hoppas jag att hon gör sina finaste moment! Har verkligen längtat efter det. Att bara få bli bedömd på det som jag faktiskt vet att hon kan. Inte halvdana moment pga nervositet från mig, och henne?.
Kommer förmodligen vara massa folk uppe på klubben för det ska köras andra tävlingar oxå runtomkring. Tror vi är 6 startande, så förhoppningsvis behöver man inte vänta allt för länge. Kan hoppas att 1'an får börja oxå. Håll en tumme för oss!
Har även mina trogna vänner på plats så dom kan kika lite extra på henne rörelsemönster. Om hon vinglar eller ser ostabil ut i nån övning. Sånt kan va svårt o se själv.
När vi tränade idag såg allt bra ut iaf! Godis is the shit ;)

I övrigt har man mer o mer märkt av hennes ostabilitet.
Små små grejer, men dom märks, när man känner henne såväl som jag gör.
Vi var ute o körde en ordentligt Dragweight runda med SWBA hemma hos mig i söndags.
O va hon kämpade på! Så härligt o se :) Vi gick först o jag tror hon verkligen gillar att leda gänget för hon pinnade på som om det inte fanns nån morgondag. Hon drog inte speciellt tungt, men precis lagom för att hon skulle orka hålla tempo genom hela 5km spåret. Mycket backar som är jobbiga oxå.
Sen fick hon sitta med vid grillplatsen. Hur shyrre är det då? Låta henne sitta där vid korvgrillningen, hon som älskar allt som har med mat o göra :P Passivitet tränade, kan vi ju säga!
O när hon skulle klättra upp på bänken o sätta sig så märkte man att hon hade svårt o hålla balansen i bakbenen, hon liksom vobblade fram o tillbaka, fick inte riktigt fokus o kunde sätta sig.
Nåt annat jag märkt av är när hon äter sin mat. Numera har jag skålarna på golvet, för ställningen jag hade tidigare fick inte plats under diskbänken. O nu när hon äter med mer böjt huvud så tappar hon balansen framåt ibland. Som att hon är påväg o falla på huvudet. Än sålänge lyckas hon parera det iaf. Men det beror nog mycket på att huvudet är just böjt långt ner som balansen ballar ur.
När vi var hos veterinären för en konsultation så böjde han ner hennes huvud för att se om hon blev vinglig av det. O det blev hon. Då var det mer snack om "wobbler" som mer är en sjukdom hos exempelvis Dobbermann, där kotorna inte funkar som dom ska, vilket leder till ett tryck över ryggraden o skapar ostabilitet o bakdelen.
Men nu när jag fått på papper att det är Ataxia det handlar om, så känns det mer eller mindre onödigt att ens starta en utredning om det kan ha nåt med kotor att göra.
Visar hon nånsin att hon har smärta nånstans så självklart ska vi kolla upp det. Men i dagsläget känns det inte aktuellt o börja gräva bland massa frågetecken.
Jag vill ta det en dag i taget. Av den enkla anledningen att det finns ändå inget som hjälper henne att bli av med Ataxi'n. Det verkliga problemet. Jag vill att hennes resa mot slutet ska vara smärtfritt o vi ska ha så kul vi bara kan!

De senaste dagarna har hon fått sällskapa med en fin Schäfer herre. Det gillar hon!
Lite sällskap om dagarna när matte är iväg på jobb.
Det knepiga är att han inte har sånna där långa läppar som hon är van vid att jaga o bita i... märklig kille.... Men han har stora öron! Moahaha....

Det här är Ataxi

(saxat från ...google?)

CEREBELLÄR ATAXI

Cerebellär ataxi, även kallad cerebellär cortikal degeneration, neuronal ceroid lipofuscinos, cerebellär abiotrophi, är en sjukdom som påverkar lillhjärnan. Det som händer är att en viss typ av nervceller, purkinjeceller, i lillhjärnan börjar dö. Lillhjärnan har till funktion att samordna rörelser och när denna inte fungerar som den ska börjar hundarna visa symtom som svårighet att behålla balansen, svårighet att vända, de kan ramla omkull när de skakar på huvudet och verka klumpiga. De kan även få svårigheter att gå i trappor, hoppa in- och ut ur bilen och att simma. I början av sjukdomen kanske man inte märker så mycket mer än att hunden verkar klumpig. Allteftersom sjukdomen fortskrider får hundarna svårare och svårare at samordna rörelserna, de ramlar ofta, kan få nystagmus (ofrivilliga ögonrörelser), verkar yra och blir tillslut oförmögna att gå. Vanligtvis väljer djurägare att avliva hunden innan det gått så långt.
De första symtomen uppträder vanligtvis när hunden är mellan tre och fem år gammal. Enligt en studie av N Olby et al 2004 var genomsnittlig överlevnad för hundar som börjat visa symptom två till fyra år. Hos vissa hundar utvecklas sjukdomen snabbt, medan den hos andra har ett mer långdraget förlopp.
Sjukdomen är inte en ny sjukdom, utan är känd i rasens hemland USA sedan många år tillbaka. Senaste åren har forskning bedrivits paralellt både i USA och Frankrike för att identifiera den onormala genen. I nuläget är cerebellär ataxi en dödlig sjukdom som det inte finns någon bot för.
Arvsgången för cerebellär ataxi är autosomal recessiv, det vill säga en hund måste ha två kopior (affected) av den onormala genen för att utveckla sjukdomen. Hundar med bara en kopia av genen blir bärare (carrier) , de utvecklar inte sjukdomen men de kan föra den vidare till sin avkomma.
För att diagnosticera sjukdomen eller ta reda på om en hund är bärare eller fri görs ett gentest. Gentestet är patenterat och företaget som utför testet är Antagene i Frankrike. Testets sensitivitet och specificitet är vardera 99%. Det är med andra ord ett mycket tillförlitligt test. Pilotstudier som gjordes under utvecklandet av testet visade att frekvensen bärare i Frankrike är 30%.

Ett klipp som visar simsvårigheterna. Abbie gjorde exakt samma sak när hon hamnade i vattnet sist, o precis som tjejen där fick matte hoppa i och hämta henne tillslut.


Det här klippet visar hur "klumpiga" de blir efter att sjukdomen börjar ta över...
(här är inte Abbie idag)



Det här klippet visar när sjukdomen egentligen tagit över helt. KÄNSLIGA varnas.
Det kan anses förjävligt att ha hållt hunden vid liv såhär långt, men jag hoppas och tror att detta gjorts med just denna hund i rent forskningssyfte.

Det här är Abbie!

Många av er kommer säkert redan från min andra bloggsida Veroniqua.
Men för er som inte läst den andra så mycket så är alltså det här Abbies alldeles egna bloggsida!
Som hon inte fattar ett skit av, eftersom hon är en hund.
Abbie föddes en vacker sommardag i juni 2007.
Själv fick jag träffa henne första gången när hon var 5 månader gammal.
Jag hälsade på några gånger hemma hos kenneln o efter 3'e besöket följde hon med mig hem.
Själv har jag aldrig haft hund innan. Är inte direkt uppvuxen med kompisar som haft hund. Inga av mina närmsta vänner har hund. Så rätt ny var man ju.
Anledningen till att jag valde Amstaff?
Jag var helt inställd på att skaffa en bulle först. För dom är så fulsöta o knäppa. Men efter att ha träffat en kille som tränade weightpull, så blev jag introducerad för andra raser. Vi skulle bara åka o titta på valparna först. Men Abbie skulle med mig hem. Så var det bara.
Skrynkelhunden med alldeles för mycket skinn (som hon fortfarande inte vuxit i) o ett jädra glatt humör. Märke direkt att den lilla damen hade ett underbart humör o temperament. Hon platsade överallt! Gick ihop med andra hundar, andra människor, inte speciellt rädd för nånting egentligen. Världens vänligaste hund.
På valpkursen fick jag mycket hjälp med kontaktövningar, som jag då tyckte var helt omöjligt. Men då märkte jag även hur lättlärd hon var.
Kämparglöden fick jag se när vi började med weightpull. Vilken allround hund! Precis en sån som jag önskat.
Många runtomkring var skeptiska. "Vad ska du med en kamphund till? Du som inte har nån erfarenhet alls..." O jag förstår dom. Jag säger samma sak :)
Jag vill säga att jag hade tur o fick just Abbie. Andra säger att det är min oppfostran som fått henne till den hon är idag. Vi kan väl mötas halva vägen var. På sunt förnuft kommer man jättelångt.
Vi har provat på lite av varje, vad gäller träning o aktivering.
Började med valpkurs såklart, efter det en fortsättningslydnadskurs, och sen avslutade vi den säsongen med Appellkurs.
Spårandet var inte riktigt våran grej at the time. Hon gick o spårade i tid o otid, fick ingen kontakt med henne under promenaderna längre o.s.v Så vi la ner det o hoppade på Norrköpingsgänget i Weightpull istället.
Har aldrig gått in helhjärtat, men ändå tävlat en himla massa, bara för att få erfarenheten. Jätteroligt sport där man får se en helt ny sida av sin hund - kämparglöden! Där är vi fortfarande aktiva, men inte i lika stor grad som innan.
Tog en agilitykurs för några år sen. Men insåg rätt snabbt att hon var för stor o klumpig för att bli nåt proffs i den sporten :P Men hon tyckte det var kul, o vi kan göra några hinder o tunnlar ibland bara för skoj skull.
I början av detta år tog vi tag i lydnaden igen, och satsade på att tävla i Lydnadsklass 1! Träffade ett härligt gäng som vi tränat tillsammans med. Hoppade även på en Rallylydnadskurs för att "röra till det lite" :) O Rallylydnaden var jättekul! Jag och en kompis har varit på tävlingsbanan även i denna gren. Kommer förhoppningsvis blir mer av den varan nästa år.
Inom lydnaden har vi tävlat 3 gånger. Med bästa resultat 147p. Självklart siktar vi på ett första pris på över 160p. Men vi får se när den dagen kommer!