Det här är Abbie!

Många av er kommer säkert redan från min andra bloggsida Veroniqua.
Men för er som inte läst den andra så mycket så är alltså det här Abbies alldeles egna bloggsida!
Som hon inte fattar ett skit av, eftersom hon är en hund.
Abbie föddes en vacker sommardag i juni 2007.
Själv fick jag träffa henne första gången när hon var 5 månader gammal.
Jag hälsade på några gånger hemma hos kenneln o efter 3'e besöket följde hon med mig hem.
Själv har jag aldrig haft hund innan. Är inte direkt uppvuxen med kompisar som haft hund. Inga av mina närmsta vänner har hund. Så rätt ny var man ju.
Anledningen till att jag valde Amstaff?
Jag var helt inställd på att skaffa en bulle först. För dom är så fulsöta o knäppa. Men efter att ha träffat en kille som tränade weightpull, så blev jag introducerad för andra raser. Vi skulle bara åka o titta på valparna först. Men Abbie skulle med mig hem. Så var det bara.
Skrynkelhunden med alldeles för mycket skinn (som hon fortfarande inte vuxit i) o ett jädra glatt humör. Märke direkt att den lilla damen hade ett underbart humör o temperament. Hon platsade överallt! Gick ihop med andra hundar, andra människor, inte speciellt rädd för nånting egentligen. Världens vänligaste hund.
På valpkursen fick jag mycket hjälp med kontaktövningar, som jag då tyckte var helt omöjligt. Men då märkte jag även hur lättlärd hon var.
Kämparglöden fick jag se när vi började med weightpull. Vilken allround hund! Precis en sån som jag önskat.
Många runtomkring var skeptiska. "Vad ska du med en kamphund till? Du som inte har nån erfarenhet alls..." O jag förstår dom. Jag säger samma sak :)
Jag vill säga att jag hade tur o fick just Abbie. Andra säger att det är min oppfostran som fått henne till den hon är idag. Vi kan väl mötas halva vägen var. På sunt förnuft kommer man jättelångt.
Vi har provat på lite av varje, vad gäller träning o aktivering.
Började med valpkurs såklart, efter det en fortsättningslydnadskurs, och sen avslutade vi den säsongen med Appellkurs.
Spårandet var inte riktigt våran grej at the time. Hon gick o spårade i tid o otid, fick ingen kontakt med henne under promenaderna längre o.s.v Så vi la ner det o hoppade på Norrköpingsgänget i Weightpull istället.
Har aldrig gått in helhjärtat, men ändå tävlat en himla massa, bara för att få erfarenheten. Jätteroligt sport där man får se en helt ny sida av sin hund - kämparglöden! Där är vi fortfarande aktiva, men inte i lika stor grad som innan.
Tog en agilitykurs för några år sen. Men insåg rätt snabbt att hon var för stor o klumpig för att bli nåt proffs i den sporten :P Men hon tyckte det var kul, o vi kan göra några hinder o tunnlar ibland bara för skoj skull.
I början av detta år tog vi tag i lydnaden igen, och satsade på att tävla i Lydnadsklass 1! Träffade ett härligt gäng som vi tränat tillsammans med. Hoppade även på en Rallylydnadskurs för att "röra till det lite" :) O Rallylydnaden var jättekul! Jag och en kompis har varit på tävlingsbanan även i denna gren. Kommer förhoppningsvis blir mer av den varan nästa år.
Inom lydnaden har vi tävlat 3 gånger. Med bästa resultat 147p. Självklart siktar vi på ett första pris på över 160p. Men vi får se när den dagen kommer!